Vägen till plusset och den där f**king kroppen del 2

Nu kommer fortsättningen på den följetong vi startade förra veckan. Det är så mycket att berätta att vi delar upp det i flera kortare inlägg så det blir lättare att ta del av och ta in. Veckans avsnitt är en tillbakablick hur det var. Hur det var att alltid äta socker och känna sig som den sämsta versionen av sig själv. Ett sug som inte går att stilla och känslan av att allt går åt skogen. 

Har du inte läst Vägen till plusset – och den där f**king kroppen del 1, gör det!

tjejikon-div

Där vi slutade sist – D berättar

Jag hade ovarier på vänster äggstock och det kunde alltså förklara varför jag inte blev gravid sa han. Punkt. På mindre än en minut förklarade han lite snabbt vad PCOS var, dock var jag i sån chock att det inte gick in.

Vad säger han? Får jag aldrig barn? Varför är det fel på mig? Vad har jag gjort för fel?

Han förklarade hur hormonrubbningen i min kropp påverkar min ägglossning och frågade mig om jag haft det kämpigt med vikten. Jag ville bara försvinna, jag trodde aldrig att jag skulle få den frågan. Det var som att bekräfta det jag kämpat emot hela tiden och mitt självförtroende gick ner till noll på två sekunder. Det var mig det var fel på, jag var för tjock och det gjorde att jag hade svårt att bli gravid. Han sa att jag skulle behöva gå ner några kilo och gärna så snabbt som möjligt om jag ville ha barn snart:

”Men det kan bli svårt, kvinnor med PCOS har en tendens att lägga på sig en massa kilon så se över dina rutiner kring kost och träning så snabbt du kan”

Det andra vi pratade om, vad PCOS var och så, förstod jag ingenting av, det gick liksom inte in. Min mens hade vid det här tillfället precis slutat och vi var överens om att boka in en till träff längre fram OM det var så att nästa mens inte kommit inom två månader. Detta var för att han ville ta hormonprover för att kunna bekräfta min PCOS. När jag kom hem bröt jag ihop och försökte förklara för L vad jag just fått reda på men det var svårt. Det här var helt nytt för mig och det blev svårt att googla då jag inte mindes ordningen på bokstäverna. Livet sög och jag började undra vad jag gjort i mitt tidigare liv för att förtjäna detta. Efter att ha läst lite på nätet förstod jag att en tuff tid väntade mig, och att jag förmodligen inte skulle kunna bli gravid på naturligt sätt.

 

PCOS, barnlöshet LCHF

Då – Sockerjävulen, smörpaketet och allmänt missnöjd

Jag har alltid varit kurvig, eller mer bredhöftad skulle jag säga, med liten midja och platt mage. Jag har alltid kunna trycka i mig vilken mat som helst utan att gå upp i vikt, men det kan också bero på att jag i större delen av mitt liv idrottat på elitnivå.

Vi hade alltid Coca cola, chips och ostbågar hemma och när min pappa hämtade mig från träningarna hade han alltid med sig läsk – tydligen bra för blodsockret (tjena!). Ska vi gå ännu längre tillbaka så kan jag erkänna att min mamma gav mig saft istället för vatten, och tittar man på mina dagisfoton från när jag var 5 år var mina framtänder inte vackra. Jag är med andra ord uppväxt med socker. Detta sockerberoende har alltid varit med mig och något jag aldrig kunnat hantera. När jag slutade idrotta märktes beroendet rätt tydligt. Jag har nog aldrig varit överviktig men jag gick från 55kg till 75kg rätt snabbt (jag är 170 cm lång) Jag var tvungen att träna 4-5 gånger i veckan för att hålla mig på 67-68 kg – jag åt ”nyttigt” och ”unnade mig” ibland (ofta).

Jag var hemsk på morgonen – jag ljuger – det var inte bara på morgonen, fick jag inte i mig mat i tid blev jag oftast en häxa. Jag var oftast supertrött på morgonen och sov hellre förbi frukosten, vilket gjorde mig lagom rolig innan lunch. Lunch åt jag alltid ute och då dricka oftast ingår blev det läsk eller saft. Vi har också en gruppchat på jobbet som uppmanar till 14.30 fika där en och annan Delicatoboll slank ner.

Middagarna var faktiskt varit rätt bra men vid 20.00 tiden kröp det i kroppen och suget efter socker var extremt stort. Min kille har en ”sweet tooth” och är inte alls svårövertalad när det kommer till godis så det fanns alltid någonting hemma som tillfälligt kunde stilla lite av mitt sug.

hallon-och-kokosbollar
Dessa ketobollar med hallon/kokos är ett garanterat bättre alternativ än allt sött från tidigare… Dessutom utan sötningsmedel och de triggar inte mitt sug, känns bra att ha något alternativ ibland!

 

Förändringen

En dag fick jag ett tips av en person på jobbet att kolla upp Lesscarbs.se. Jag hade läst att LCHF kost var det som gällde för PCOS men jag hade ingen karaktär att ta tag i det själv. Månaden innan hade jag slutat äta gluten och körde med glutenfria produkter istället. En tjejkompis till mig hade gjort samma sak och rasat mycket i vikt. Det hände dock inte så mycket på mig och allt sug var kvar. Jag gjorde ett försökt till träning men det var tufft, mestadels mentalt för jag kände mig så tung och hade ingen ork. Tillslut tog jag kontakt med Fanny och grät en skvätt. Vi pratade och gick igenom allt möjligt.

”Herregud, hur ska jag klara det här utan fusk?!! Kommer jag aldrig att få unna mig?”

Min tanke var att testa en månad och gå all in – men jag skulle inte klara det själv. Jag köpte tre tillfällen på en gång eftersom jag behövde peppen och uppföljningen. Jag tog ett snack med L och han ville till min gjädje haka på: ”vi gör ju det här tillsammans, såklart jag ställer upp”. Dagen efter kickade vi igång och jag hade nog aldrig varit mer peppad innan. Jag såg fram emot kommande veckor och var väldigt nyfiken på vad som väntade. Men jag ska erkänna att jag var sorgsen över allt jag skulle välja bort, eller ja, mitt sug var det…

 

— SLUT PÅ DEL 2 —

Barnlöshet pcos lchf

Fannys kommentar

Det är absolut inte bra att så få känner till PCOS. Det är tyvärr vanligt idag att vi måste bli mer medvetna, ifrågasättande och agera när vi kan. D har ju som vi sagt inte den klassiska kroppen för PCOS, men hon lider som vilken annan kvinna med PCOS ändå. Det är viktigt att tänka på. Vi kan inte jämföra oss med varandra. Det är helt värdelöst. D var lite orolig inför del 2 och menade att läsarna kanske “stör sig” på att hon inte har 40 kilos övervikt. Jag sa till henne att man aldrig ska jämföra problem och besvär med varandra. Och sorgligt nog spelar inte övervikten roll i det här sammanhanget, det är svårt att få barn ändå.

Du måste finna din egen väg! Och jämför dig inte med andra.

Jag har alltid samma bild av alla mina nya kunder. De vill förändra. Men det brukar vara en krokig resa, speciellt för dem med ett stort sötsug. Som L sa till mig vid tillfälle, “jag har aldrig träffat någon som är så sockersugen som D”. Och det är en vanlig åkomma för kvinnor med PCOS. Det brukar oftast förklaras med den insulinproblematik som många har. Och med det kommer ju de hormonella rubbningarna som säger sitt.

D sticker ut på flera sätt från min “vanliga” kund. Hon har släppt alla egna teorier och önskemål och låter mig bestämma ALLT till 100 %. Praktiskt för mig, haha. Och jag tror att det passar henne väldigt bra, att känna att någon annan delar kontrollen över kosten, även om det är hon som gör jobbet! Något annat jag verkligen vill lyfta är stödet från L. Det är jag väldigt imponerad av. Han som också gillar sött. Men han har också hakat på och verkligen gått in för det här. Det kallar jag kärlek och det tror jag (och vet av erfarenhet) är en nyckel för att lyckas med sin kostförändring. 

Det är en ära att få jobba med dig, D. Vi ska klara den här f**king resan tillsammans. <3

 

Ps. skulle du behöva hjälp med kostrådgivning har jag ett fåtal platser om du vill komma igång direkt. Varför vänta?

Har du inspirerats av det här inlägget? Jag älskar att se vad du som läser skapar. Tagga mig på Instagram, där heter jag @lesscarbs. Tipsa gärna familj och vänner om mina kanaler.

5 kommentarer

När kommer del 3? /tjej med PCOS som börjat med lågkolhydratskost sedan en månad tillbaka i hopp om att vår IVF-bebis ska få ett syskon på naturlig väg.

Hej!
Blev precis tipsad om den här berättelsen och det är som att läsa om mig själv! Innan jag träffade min man tränade jag rätt mkt och vägde ca 58 kg på 171 cm. Jag flyttade in hos min man och slutade i stort träna pga att jag flyttade till ny stad och kände inte till nåt. Och gick då snabbt upp flera kg… Sött är gott… Jag fick veta om min pcos när jag varit utan p-piller i 6 månader utan nån blödning i sikte. Nu 6 år senare har jag fortfarande ingen egen äl eller mens utan medicinsk hjälp och läkarna har förklarat att jag tillhör gruppen som är medicinskt infertila. Jag blev gravid 2017, men tragiska omständigheter gjorde att vår dotter inte klarade sig och nu kämpar vi för att få ett syskon till henne. Nu ska jag med stort intresse fortsätta läsa Ds berättelse =)
Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.