LCHF barn?

Eftersom många förknippar LCHF med en diet så förstår jag att det klingar illa i mångas öron. Jag skulle aldrig sätta mina barn på en diet så länge de verkligen inte var i behov av det, på grund av kraftig övervikt eller liknande. Eftersom LCHF för mig inte är en diet utan ett sätt att leva med naturlig mat, rena fetter och liknande så ser jag ingen anledning till att de inte skulle kunna äta samma mat som mig?

Jag tycker att det är viktigt att mina barn erbjuds mättande mat som inte ger deras blodsocker en åktur upp och ner. Det får dem så det räcker av på förskolan och i andra sociala sammanhang. Jag vill självklart inte förbjuda dem mat utan i den mån det går erbjuda andra alternativ än pasta, bröd, potatis och liknande snabba kolhydrater. Vi säger ät eller var utan om vår son protesterar, och det finns inte mycket som inte slinker ner när hungern faller på. Vi brukar exempelvis äta ungsstekt broccoli och blomkål, kålrot, blomkålsmos, rostad kål istället för de klassiska tillbehören, och vår son äter nästan alltid med god aptit.

Jag lagade all hans barnmat och gjorde egen välling en kort period på bovetemjöl och havremjölk, och till dottern gjorde jag äggmjölk. Jag fick dock rynkande ögnbryn från både BVC och andra föräldrar “jag behövde inte bevisa något eller vara en ‘supermom'” “kommer han att få i sig allt han behöver?” Jag sa som jag alltid gör, jag litar på min förmåga och instinkt när det gäller mina barn.

Många i min generation förknippar frukost med bröd och det försöker jag få vår son att se förbi genom att erbjuda olika frukostalternativ; mild naturell yoghurt med kanel, kokta ägg med kaviar, äggröra, smoothie och liknande. Dessutom får han äta hur mycket ost han vill. Okej kanske inte när han tar upp hela osten och börjar tugga som om det vore en macka. Använd kniven och skär av bitar istället säger vi.

Kort och gott, barn kan visst äta lågkolhydratkost, eller helt enkelt mat som jag väljer att kalla det.

Ovanstående skrivet under 2013/2014, detta gäller nu (okt 2015):

Barnen äter helt mjölkfritt (utom smör) och glutenfritt med inslag av frukt och ibland pasta gjort på exempelvis kikärtor och röda linser. De äter samma mat på förskolan tack vare läkarintyg. Men där erbjuds de såklart mindre fett, vilket är synd eftersom de blir snabbt hungriga igen. Det är stor skillnad mellan förskolan och hemma sett till humör och energinivå.

Jag gjorde olika vad gäller glutenintroducering till barnen. Sixten fick (och jag säger tyvärr) äta gluten som liten, och sedan på förskolan och inte hemma, vilket nu resulterat i att han är glutensensitiv (precis som jag). Hans mage reagerar för minsta lilla gluten, han får otroligt ont i magen och behöver sitta på toa många många gånger. Jag introducerade gluten i “skydd” av amning, men det hjälpte alltså inte. Vilket jag idag förstår att det såklart inte gör.

När Betty började äta smakportioner vid 7-8 månaders ålder (ammade endast fram tills dess, jag själv åt LCHF hela tiden under 18 månaders amning) fick hon inte gluten. Hon är i mars (2016) 2 år och har inte ätit gluten varken hemma eller på förskolan. För oss finns ingen anledning att introducera gluten, och vi har tagit det med förskolan och har även fått läkarintyg på mjölk/gluten/sojafri kost (Betty har även allergi mot stenfrukter) Vi har varit hos två olika läkare och båda tycker att vi gör helt rätt, och de kan ju se på barnens vikt- och längdkurvor att det växter helt normalt och går upp i vikt fint. Anledningen till mjölkfritt är för att Sixtens tarm ska få chans att läka efter glutenintag, och han såg att Bettys hud hade tendenser som tydde på att mjölk inte heller passade henne.

Modernt vete kodar för cirka 60 koder för gluten medan gluten för 30-40 år sedan kodade för cirka 14. Det betyder att modernt vete innehåller otroligt mycket mera gluten, och ingen vet konsekvenserna av detta. Det är alltså inte samma vete som du och jag åt när vi var små. Jag ser och pratar med föräldrar dagligen som beskriver att deras barn har hudproblem, dåliga magar med mera. En kost utan gluten tror jag verkligen skulle hjälpa dessa barn. Jag är av uppfattningen att barn är kodade för att vara friska och överleva, men med fel bränsle blir det mycket svårare, och barn får olika krämpor och problem i onödan. Gluten skadar vår tarm och gör oss sjuka. Bara det att man får tips att introducera gluten långsamt “i skydd” av amning för att vänja kroppen är en stor varningsklocka. Varför vänja kroppen vid något som den inte mår bra av? Nej gluten går helt bort i min värld.

Eftersom barn inte behöver vara noga med att få i sig lite kolhydrater kan de välja massor av andra alternativ än bröd, kex och pasta. Det finns många olika ekologiska pastasorter gjorda på exempelvis röda linser och kikärtor, det finns massor av olika bröd man kan baka själv.

På kalas och liknande tar vi med oss ett annat alternativ till våra barn, oftast väljer Sixten att baka ketobollar, sötade med lite lakritspulver. Han är fyra år och tycker inte alls att det är konstigt eller tråkigt, eftersom han inte vill ha ont i magen, han vet hur det känns om han får i sig gluten eller inte.

Du kan läsa mera om barnens favoriter (bland annat massor av recept) här som jag skrev under 2014 när vår dotter åt enligt BLW-metoden.

Avslutningsvis, gör det som känns rätt för dig, du känner dina barn bäst.